måndag 26 juli 2010

ÄNTLIGEN LILLHUSSE HEMMA SÅ NI KAN SE HUR JAG MÅR..........

Ja, nu är lillhusse äntligen hemma så han kan hjälpa mig med bloggen.......hemskt eller hur?!
Jag tänkte att Linus och jag skulle göra detta till sammans men efter att Linus varit på Gotland i 1 och en halv vecka har jag känt mig helt hjälplös. JAG KAN INGENTING!!! Hur sjutton skriver jag till alla våra :underbara kompisar... Ja jag vet inte? Så när Linus nu i kväll kom hem så tog jag den klassiska: "Linus jag vill kunna allt du kan inom vår blogg"

Veckorna som gått har varit underbara Selma blir mer och mer underbar.....Vad menar jag med detta, jo ni som har barn och fler än ett eller kanske ni som inte har några barn men har haft fler hundar tänker" kommer jag någonsin att älska mitt kommande barn så som jag älska det jag redan har" Vad är svaret....Japp det gör man. Så är det för oss, vi var ägare till en Amerikansk cocker som hette Nono, detta är för 20 år sedan innan barnen. Hon var världen underbaraste. Vi gick inte en enda kurs med henne men hon var den lydigaste hund du kan tänka dig. (ända tills hon hitta något att äta i buskaran, men det är en annan historia) Tyvärr fick hon alla sjudomar en sådan ras kan få, men hon fick leva i nio år ändå och det är vi glada för.Efter detta skulle vi inte ha fler hundar eftersom vi visste vad det innebar att ha hund. Vi skaffa barn istället! Jo, jo två underbara ungar. Men hund då! Sa våra kompisar. Ikke sa nicke, vi är alldeles för bekväma, och vi vet vad det kostar att ha hund. så det så. Men.... sa en vännina, ni som är ute så mycket och dessutom älskar djur det är ju ni som skall ha hund! Ja och så är det! Just nu njuter vi i fulla drag, men det tog två år kanske ännu mer. Vi är inne i en fas som är bra. Selma lyder! Hon vet vad HIT, STANNA. SITT. och VARSÅGOD betyder. Detta gäller just nu, men vad är det man säger......." Man vet inte vad morgondagen bjuder på"
Hoppas alla får en underbar vecka. Här nere i söder har vi klarat oss från regnet. / Matte Maria



Här har vi en film på två hundar som jag äntligen fick träffa........
De bor i gata bredvid, jag har set dem i deras trädgård tidigare.
Min undra är.....KAN MAN VERKLIGEN VARA SÅÅÅÅ STOR.



 

6 kommentarer:

  1. Ha,ha,ha...var det två älg kalvar eller?

    SvaraRadera
  2. Vi undrade just vart ni tagit vägen.
    Kul att höra av er igen.
    Och du Selma vi förstår precis hur det känns att möta sådana bjässar.
    Lite roligt kan vi tycka när vi ser filmen, för vi har två precis lika stora grannar som ser exakt lika dana ut som dina grannar.
    Läbbigt stora är de men underbart snälla.
    Vov från grabbarna boys!!

    SvaraRadera
  3. Visst är det så att man kan älska flera så mycket. Ha en skön tisdag . / MAdde o Teddy

    SvaraRadera
  4. Precis så är det: man tror inte man har plats för fler i sitt hjärta, men hjärtat expanderar med varje unge och med varje hund. Visst är det underbart!

    Så söt Selma är!!!

    SvaraRadera
  5. Som Katarina skriver:hjärtat expanderar! (Undrar om läkarna har koll på det där??)
    Jättefina kompisar! O hon beter sig ungefär som A gjorde första gången han mötte afghan-tjejerna, fast han var 7 mån.
    Och du - njut av lydnaden! Om några månader växer det hinnor över öronen förmodligen..."Va?!? Sa' du nå't matte??" Tonåring...
    (Och eftersom JAG lärt mig detta med blogg något sånär så behöver du inte förtvivla...)

    SvaraRadera
  6. Härligt att ni är tillbaka i bloggen igen!
    Va du växer! Roligt att läsa vad du hittar på!
    Ha det gott!
    vov vov Ricco & Towe

    SvaraRadera